Det låter inte helt rätt. Men vi kallade det så – eftersom vi var tvungna.
1980-talet präglades av stark tillväxt för Kynningsrud på Østlandet, särskilt i Osloområdet. Vi behövde folk, och på den tiden handplockade vi duktiga medarbetare från Halden, Fredrikstad och Munkedal i Sverige. Flera av dem kände vi väl.
Men en femdagars arbetsvecka med övernattning på hotell eller i barackboende, och långa kvällar efter arbetsdagens slut klockan 16.00, är ett pris som alla inblandade får betala.
Många tyckte att det var en slitsam lösning.
Så ville vi inte ha det. Människor ska trivas på jobbet.
Vad kunde vi göra för att skapa en enklare och mer attraktiv arbetsvecka? Vi ville hitta en lösning som kunde komprimera arbetstiden.
Tillsammans med de fackliga representanterna förhandlade jag fram en lösning med fyradagars arbetsvecka på projekt där övernattning var nödvändig. Det innebar tio timmars arbetsdag varje dag, vilket förutsatte att man var på arbetsplatsen klockan 07.00 på måndagsmorgonen och avslutade arbetsveckan varje torsdag klockan 18.00. Det gav en full arbetsvecka.
Pionjärer
I dag är detta en vanlig och väl etablerad lösning, men då var vi pionjärer. Ingen hade gjort det tidigare. Precis som vi hade förutsett möttes upplägget av stark kritik från huvudentreprenörer och fackliga organisationer, men det var värt att kämpa för. Lösningen blev snabbt populär bland våra medarbetare. Tiden med familjen blev längre och livskvaliteten bättre. Vi stod enade – alla medarbetare och jag som ledare. Modellen hade uppenbara fördelar för de anställda, men också för oss som företag.
Det blev många diskussioner och några negativa episoder, men vi gav oss inte. Vi utförde trots allt vårt arbete enligt överenskommelse, och kritiken tystnade så småningom.
Det var en lättnad. Eftersom jag från början var rädd att vi skulle stängas ute på grund av en otillåten arbetstidslösning fick avtalet med de fackliga representanterna namnet ”Permanent försöksordning”. Ett märkligt och motsägelsefullt namn, men formuleringen gav mig möjlighet att avsluta lösningen om det skulle bli nödvändigt. Det blev det förstås aldrig. Tvärtom lever den kvar än i dag, om än med vissa anpassningar.
När jag ser tillbaka gör jag det med stolthet över vad vi tillsammans med de fackliga representanterna lyckades åstadkomma för snart 40 år sedan. Vi var en föregångare och först ut med den här modellen. I dag tillämpas liknande lösningar av de flesta företag inom bygg- och anläggningsbranschen. Vårt lilla fotavtryck på byggarbetsplatserna.
Harald Kynningsrud, i dag styrelseordförande på Kynningsrud
