Porträtt med Vibeke Hay Sandmo, kranförare i Nordic Crane
Hon ler varmt, skrattar lätt och pratar mycket. Hon har bett om en skräpplockare, så att hon kan göra nytta när det är dötid i kranen och det inte finns någon annan att hjälpa. Det är lätt att tycka om Vibeke Hay Sandmo (36).
Vi möter henne på Huseby i Oslo en kall novemberdag. Vibeke jobbar 12-timmarspass, sex dagar i veckan i fjorton dagar, på projektet Ny vannforsyning Oslo – ett av Norges största infrastrukturprojekt. Vatten- och avloppsmyndigheten etablerar en fullgod reservvattentillförsel till huvudstaden, och Nordic Crane är tungt inne i arbetet nere i tunnlarna.
Under Oslo
En taxi kör oss ner i djupet, där en fascinerande ny värld öppnar sig: 30 kilometer med tunnlar, full aktivitet. Vi har fått utdelat ”beepers”, små varningsapparater vi måste bära ifall något – mot all förmodan – skulle hända djupt inne i tunnelsystemet.
– Är det inte lite obehagligt att vara så långt inne i berget så länge?
– Nej, egentligen inte. Jag tänker mest på fördelarna, säger hon och rycker på axlarna. Temperaturen ligger stabilt runt tolv grader, och vi slipper tänka på vind. Jag gillar det, säger Vibeke nöjt.
Alltid positiv
Vi går längre in i det underjordiska universumet. Vibeke stannar och pratar med folk som behöver henne längs vägen, ler och hjälper till innan hon sätter sig bekvämt i kranen. Det är inte konstigt att kollegorna kallar henne ”Smiley Vicky”.
Hon började som kranförare i kynningsrudägda Nordic Crane i november 2024, men att hon skulle hamna i just det här yrket var långt ifrån självklart. Hon är utbildad fotograf, har drivit fotobutik och fotostudio i Fredrikstad, och hon har dessutom jobbat med marknadsföring, coaching, skådespeleri (det återkommer vi till – bara att se fram emot det), personlig vägledning och som personlig assistent. Kort sagt: hon har varit armar och ben för dem som behövt det.
– Jag har jobbat mycket med människor. Jag gillar att vara till nytta, säger hon. På riktigt.
– Jag är inte den som sitter i ett hörn och scrollar när det är lugnt. Jag måste göra något för att dagen ska kännas meningsfull.
Ändå är det inte chockerande att hon hamnade i en kran. Mekanikintresset har alltid funnits där. Som liten skruvade hon på gamla amerikanare med sin pappa – en fascination som följt henne in i vuxenlivet.
När hon tog steget in i kranbranschen var det som att komma hem.
Gillar stora maskiner
– Jag har alltid varit den som stannar upp och stirrar när något stort och speciellt passerar, oavsett om det är på land eller till sjöss, säger hon.
Hon började på tornkran, men i utbildningen rekommenderade de henne att ta mobilkran också. Det öppnade en ny värld.
Idag är det särskilt bandkranar som får hennes hjärta att slå lite snabbare.
– 220-tonnaren i Verdal är en av favoriterna, säger Smiley Vicky med ett stort leende.
16000 steg om dagen
Man kan tro att kranföraryrket är stillasittande, men det behöver det inte vara, enligt Vibeke.
– Jag kan inte bara sitta och vänta. Om kranen står, går jag runt och frågar om det är något jag kan hjälpa till med. Som anhukare fick jag gå en hel del – jag hade väl runt 16 000 steg per dag i snitt på förra rotationen, säger hon och skrattar.
Hon är nyfiken, lärvillig och orädd för att ställa frågor.
– Vi skojar om att jag är som ett barn på utflykt. ”Varför är det så?” ”Hur funkar det här?” Men det är så jag lär mig, säger hon.
Vibeke har redan fått ansvar för komplicerade lyft i trånga och krävande miljöer.
– När de säger ”det här klarar du” – då känner jag det lite i magen. Men jag tar det lugnt och kollar hellre en gång för mycket än en gång för lite, säger hon.
Då är det skönt att ha bra kollegor att luta sig mot. Hon lyfter särskilt fram Linn Hege Heyn Halvorsen som en viktig mentor.
– Linn är guld. Hon har så mycket erfarenhet och delar allt. Det ger trygghet.
Rotastionslivet
Vibeke jobbar 14/14-rotation. När hon är på jobb är hon väldigt påslagen och närvarande. När hon är ledig stänger hon helt av – gärna ensam i en hängmatta ute i skogen. Om hon inte bygger campervan eller skruvar bil med sin pappa, förstås.
– Jag älskar naturen. Efter två veckor tätt inpå folk behöver jag lugn. Då laddar jag i skogen. Det ger själsro.
Hon är singel och frivilligt barnfri, men som den goda människa hon är har hon valt att vara äggdonator – ”för att det gör skillnad för andra”.
– Det kostar mig nästan ingenting, det är ett par veckor med hormoner, men det kan betyda allt för någon, säger hon och ler försiktigt.
Tillbaka till skådespelarkarriären
Många som har sett norska TV-serien Parterapi höjer nog på ögonbrynen när de ser Vibeke. Hon spelar nämligen den försiktiga, nästan viskande May-Linn, Kevin Vågenes’ undfallande flickvän i serien.
– Du är verkligen mångsidig, hur hamnade du där?
– De kontaktade mig efter att ha hittat mig i ett arkiv, och de tyckte att jag passade.
Karaktären blev populär, och hon var med i tre av fyra säsonger, som den stackars, tillbakadragna flickvännen.
Kontrasten är slående.
Vibeke, som är full av initiativ och arbetslust och har full kontroll på tonnage och tunga lyft, är allt annat än undvikande.
Glädjen är att vara till nytta
Vibeke trivs bäst när hon får bidra.
– Jag gillar att veta att jag gör skillnad. Att jag är med och bygger något, säger hon.
Och det märks – oavsett om hon sitter i förarhytten, plockar skräp på en paus, ligger i en hängmatta mellan två tallar eller står böjd över en gammal amerikanare.
”Smiley Vicky” lämnar alltid samma intryck: Hon är glad, positiv – och är väldigt till nytta.
Text: Eva Kynningsrud
Foto: Eva Kynningsrud / privat
