Allt började med Iver. Min farfar, som var född 1888. Han hette egentligen Ivar, men det var ingen som kallade honom så. ”Iver” Kynningsrud växte upp i Halden och gifte sig med Bolette. De bosatte sig på Gimle i Halden och Iver etablerade sig som byggare med några anställda, även om jag inte vet antalet. Det är i alla fall här Kynningsruds historia börjar, den lilla början.
Iver och Bolette fick fyra barn – Signe, Ole, Bjarne och Synnøve, men det är Bjarne, min pappa, som för den här historien vidare. Han föddes 1920 och var den som gick i sin fars fotspår. Han tog gesällbrev 1946. Dessutom gick han kurser i ritning av byggnader och konstruktioner. Det skulle han ha nytta av.
Kynningsrud etableras
Lyckan var med unge Bjarne, och 1946 gifte han sig med Solveig Lundestad. Hon var ett rivjärn av en dam med bra huvud och stark utstrålning. Det var en bra kombination som gav bra grogrunder både privat och yrkesmässigt. Firman Byggmester Bjarne Kynningsrud bildades och arbetsviljan och ambitionerna var höga efter kriget som härjat.
Landet byggs
Nu skulle landet byggas och för Bjarne, som varit aktiv i Norges befrielse, var det ingen nackdel att starta eget företag. Iver stannade kvar som ordförande. Bjarne ritade hus, mestadels parhus som kunde finansieras genom Husbanken, en statlig bank som bildades för att hjälpa människor med lån att bygga sina egna bostäder.
Kynningsrud växer
Bjarne ritade många parhus. Det fanns ett stort behov av hans expertis. Ritningar måste uppfylla Husbankens krav och det kunde också vara krångligt att fylla i själva Husbanksansökan. Det var ett jobb Solveig tog på sig. Inte bara för husen Bjarne byggt, utan för de flesta. Hon fick mycket att göra på 50-talet. Företaget växte och det blev snabbt många anställda i Haldentrakten. Norge var ett fattigt land och det var många som inte hade det lätt. Men om man hade ett företag kunde man ansöka om att köpa en bil och få en telefon installerad, vilket inte var möjligt för de flesta i början av 1950-talet.
Innovativ byggare
Bjarne var en duktig byggare och hade ett gott rykte. Han var kreativ och lösningsorienterad och verksamheten gick bra.
Solveig – ett viktigt stöd
Allt drevs från kontoret i Solerødveien i Gimle, parhuset Bjarne byggt 1951. Ansvarig var Solveig, som var välutbildad på gymnasiet och handelsskola och arbetat på ett kontor i Haldens kommun innan hon gifte sig för löner och redovisning. De skrev räkningar tillsammans och Bjarne drev företaget.
Solveig var ett bra stöd för Bjarne. Hon hade mycket energi, var hårt arbetande och inte rädd för att ta sig an nya uppgifter. Det var till exempel inte många damer som körde lastbil på den tiden – det gjorde hon!
Var tvungen att tänka om
Verksamheten växte och familjen också. Jag är född 1949, Ivar 1953 och Torkil 1955. Många år senare, 1968, föddes Eirik. Men 60-talet var ingen bra period för företaget. Det var ett decennium med många utmaningar.
Bjarne fick tänka om och gick över till att köpa tomter och utveckla bostadsområden i Halden med vägar, vatten och avlopp. Han anlitade arkitekterna Arntsen och Solheim för att rita radhus som han kallade ”Ungdomsbostäder”.
Det blev en stor framgång, också för att Husbanken tände idén. Här kunde barnfamiljer etablera sig med lågt eget kapital. 10 000 kr färdigbyggt med nyckel i dörren. Ungdomsboendet var så populärt att en utlottning måste hållas. Totalt byggdes 54 bostäder fram till 1971.
De första kranarna kom från USA
Nu börjar vi skymta vad vi känner igen som dagens Kynningsrud. Bjarne var en framsynt man och 1967 och 1968 köpte han två mobilkranar, beställda från USA. Huvudbasen var Saugbrugsforeningen i Halden.
Idag heter denna del av vår verksamhet Nordic Crane, är marknadsledande i Skandinavien med baser i Norge, Sverige och Danmark. Så det började smått med Iver, innan Bjarne satte ut kursen vi byggt på.
Han skapade mycket, ville alltid utveckla sina egna idéer. Han var bra på att se nya möjligheter och ta vara på dem. Jag är tacksam för det. Bjarne skulle tyvärr få ett kort liv. Den 26 februari 1970 dog Bjarne plötsligt bara 49 år gammal. Jag fick avbryta mina ingenjörsstudier i Göteborg och återvända hem för att styra företaget vidare. En ny era av Kynningsruds historia var på väg.
To be continued…