1963 byggdes Haldens spannmålssilo. Det krävdes många människor för att uppföra strukturen. Över 100 man arbetade för byggmästare Bj. Kynningsrud, som anställde folk för bygget.
Arbetet pågick dag och natt, då silon höjdes med så kallad glidform. Sand, cement och vatten skulle skottas ner i stora tvångsblandare. Till detta behövdes många människor och de som gick att hitta togs in. För mixarjobbet behövde man inga yrkeskunskaper, bara muskler.
De som skulle organisera människor och löner var min mamma och pappa. Solveig och Bjarne.
En av dem som anmälde sig till jobbet var Arne Tumtum. En mild och enkel karl, kvick med sina repliker och en välkänd karl i stan.
Uppe i Solerødveien, där vi också bodde på den tiden, satt Solveig och stoppade pengar i lönepåsar, medan Bjarne delade ut de sorterade lönepåsarna till männen som stod i kö utanför kasernkontoret på Sauøya i Halden.
Arne Tumtum var en av dem, han tog sin lön och gick glatt vidare.
Men han skulle inte vara nöjd länge. Han insåg att allt inte var som det skulle. Arne steg på den första bussen från busshållplatsen och tog sig till Solerødveien, där han målmedvetet gick in på Solveigs kontor.
«Sovvei» sa han. Det var många som uttalade mammas namn så.
”Jag fick fem kronor för lite i min lönepåse!”
«Men Arne», sa mamma. «Du fick ju fem kronor för mycket förra veckan.»
Arne såg på henne och svarade snabbt.
”Jag ska berätta för dig Sovvei! Det är okej att göra ett misstag en gång, men inte två gånger!”
Det finns otaliga berättelser om stadens original, Arne Tumtum och hans bror Hans Tumtum, och många av berättelserna lever fortfarande. Bröderna växte upp under enkla förhållanden och alla gillade dem. De var både snälla och ofarliga.
FUNFACT: Artisten Ole Evenrud har gitt ut sangen om Arne Tumtum, skrevet av Roy Willy Olsen! Begge versjonene kan du høre på Spotify.
