Att vara tjej och kranförare kräver en kvinna, och det finns många anledningar till det. Linda måste klara av mer än de flesta män i samma bransch. I detta porträtt från sommarupplagan av KynningsrudNytt kan du läsa mer om henne och teman mångfald och tolerans.
Naturligtvis blir de flesta förvånade när Linda Samslått dyker upp med sin stora gröna 250 ton tunga mobilkran. En feminin blondin med långt hår bakom ratten
är både överraskande och imponerande, men kan också vara lite skrämmande för vissa.
Den mansdominerade bygg- och anläggningsbranschen har alltid präglats av en ”vresig” kultur. Arbetet är hårt, men oförskämda kommentarer glider lätt ut. Det har Linda upplevt.
– Som tjej i ett mansdominerat yrke måste man kunna svara på siffror, för man får inte samma respekt på byggarbetsplatsen som männen. Om jag säger ifrån kan männen vara argare på mig än på en man som säger ifrån, säger hon. Då är det lätt att hamna fel ibland.
Som tur är får hon fullt stöd av sin chef, som förstår de utmaningar hon står inför. Hon berömmer också Nordic Crane för att de ger plats åt kvinnliga maskinförare.
– På Nordic Crane får jag fullt stöd och respekt. Jag tycker att det är bra att ni försöker få in fler kvinnor i det här jobbet. Vi är två kvinnliga kranförare som skickas ut för att göra precis samma sak som männen. Det är bra, skryter Linda.
Respekt och tolerans
Linda uttrycker sig direkt och tydligt, är öppen och skrattar mycket. Hon verkar inte vara särskilt lättstödd och kan bita när det behövs.
– Jag kör en stor kran och är väldigt utåtriktad, men jag vet att de som är annorlunda har svårare att bli respekterade. När jag tog med kranen till jobbet jag just nu har var kunden, företaget TiZir, mycket medveten om problemet. Deras chef lägger stor vikt vid att alla ska behandlas lika, oavsett kön eller hudfärg. Mångfald och inkludering är något samhället borde lägga mer fokus på. För mig har det fungerat väldigt bra för det här uppdraget eftersom TiZir jobbar så hårt med inkludering och är medvetna om problemen i branschen. Det här är faktiskt en av de första arbetsplatserna där jag verkligen har fått respekt, och det har varit väldigt befriande. Inom byggbranschen i stort har vi en lång väg kvar när det gäller jämlikhet och tolerans, säger hon.
Vi gör en skillnad
På grund av det bemötande hon får som kvinnlig kranförare på byggarbetsplatser har hon flera gånger funderat på att byta bransch. Egentligen är hon utbildad sjuksköterska, men hon har även funderat på ett butiksjobb.
– Ibland tror jag att det skulle vara lättare att sluta. Men det blir inte över en natt, för jag trivs väldigt bra med mitt arbete. Någon måste också visa att kvinnor kan göra det här jobbet lika bra som män. Jag har fått bra stöd av Eirik (Kynningsrud). Han är en väldigt cool chef och den ende jag bråkar med. På Nordic Crane är du inte bara en siffra, om du frågar mig, utan de bryr sig verkligen om sina anställda. Det är viktigt, understryker hon.
Det upplevde hon inte minst när hennes mamma plötsligt och tragiskt gick bort i höstas. Linda tvingades sjukskriva sig och åka hem till gården för att ta hand om sin pappa.
– Jag fick bra stöd och ingen tjatade på mig att komma tillbaka till jobbet. De brydde sig bara om mig, och det betydde mycket, säger hon.
Stolt mamma
Det var hennes före detta man, Åge Askeland, projektledare på Nordic Crane, som fick in Linda i branschen. Han jobbade som kranförare när de träffades.
Hon var 22 år och det fanns inte mycket att säga om att hon skulle börja i byggbranschen. Hon har aldrig varit en tomboy. Det var hästar som gällde för tjejen som växte upp på en gård i Egersund med
mamma, pappa och en bror. Hon utbildade sig till sjuksköterska och trivdes med jobbet.
– Jag träffade Åge på ett hästevent i Egersund. Vi blev tillsammans och han tyckte att jag skulle bli kranförare. Han är väldigt lugn och ger 150% av sig själv till företaget, anställda och kunder. Han är en stor tillgång för företaget och är också världens bästa ex-fabrikat. Det var han som fick mig in i det här yrket och företaget, säger hon. Linda och Åge gick skilda vägar 2015 men har dottern Linn-Iren tillsammans. Hon är 17 år och inte som någon av sina föräldrar, om man får tro Linda.
– Både Åge och jag är ”väldigt mycket”. Vår dotter är lugn och snäll. Både Åge och jag har praktiska yrken, men hon är helt annorlunda. Hon läser förberedande gymnasieutbildning, vill bli lärare och har varit tillsammans med sin pojkvän Daniel i två år. Hon är en klippa, säger Linda stolt.
Linda och Lothepus
Linda har goda skäl att vara stolt över sin dotter, men det kanske inte är så illa att vara bullrig och intensiv som Linda. Hon sprider mycket glädje runt sig och gillar det
utåtriktad person hon är, hon har inget emot uppmärksamheten hon får som kvinna med en stor kuk.
– Jag sticker ut på flera sätt. Många pratar med mig och jag får mycket uppmärksamhet, vilket är bra reklam för Nordic Crane. Jag trivs väldigt bra med mitt jobb, jobbar hårt och känner mig som företagets clown. Någon måste ta på sig den rollen och jag vill att folk ska må bra. Om de skrattar åt mig eller med mig spelar ingen roll så länge de är lugna, säger hon.
En som blivit charmad av Linda är Lothepus. Han träffar henne ofta när han är ute på jobbet för Haugesundsavdelningen i Odda och med tiden har en vänskap utvecklats mellan dem.
– Han kör grävmaskin. Jag retade honom genom att säga att vem som helst kan köra grävmaskin eftersom det är så enkelt. ”Att körra kran agaisten …” Sedan startade tävlingen mellan
oss och vi är väldigt lugna, säger hon.
Är männen rädda?
Linda har ingen man i sitt liv. Det har hon inte tid med och hon tror själv att hon kanske ingjuter en viss rädsla.
– Mitt yrke kan ha gjort mig lite självständig. Dessutom har jag många järn i Det kan skrämma iväg mennen. Utöver mitt krävande arbete har jag totalt sex lägenheter som jag hyr ut. Hus och bilar är mina fritidsintressen. Så jag kanske inte har tid heller, skrattar hon.
– Jag har också en Audi MTM RS6 som jag har renoverat och drömmen är att gå på utställning med den, Jag har redan varit på ett möte i Rudskogen. Förra året åkte jag dit ensam utan att känna någon. Kanske är det något jobbet har lärt mig. Man lär känna folk bara om man vill, säger hon.
Krissituation
Linda har många bollar i luften och en av dem planerar sin 40-årsfest. Att hon fyller 40 är en sanning som hon tycker är svår
acceptera Enligt henne själv har hon 40-årskrisen av 40-årskriser!
– Egentligen är jag rädd för att fylla 40. Jag är inte en dag äldre än 28! Det jag vill ha är pengar till fallskärmshoppning och bungyjump. I år ska jag fokusera på mig själv. Jag har redan ägnat många år åt att renovera hus och göra saker åt andra. Livet går dig förbi om du sitter i en mobilkran 31 dagar i månaden. Jag vill jobba mycket, men också ha ett liv utanför jobbet, säger hon.
När man ska fylla 40 tycker hon att det ska firas. Hon har hyrt ett rum med utsikt över havet. Hon har även anlitat ett band och bjudit in barndomsvänner, kollegor, familj och vänner från Arendal där hon bor.
– Jag hoppas att det blir en underbar dag! Livet är så skört. Se bara på mamma som gick bort så snabbt. De upptäckte hennes cancer 2017 men glömde att berätta för henne, så hon fick ingen behandling. När de upptäckte det igen var det för sent och hon dog kort därefter. Om vi har möjlighet att fira så gör vi det. Mamma firade livet. Nu ska jag också göra det, avslutar hon.
Med all respekt Linda, det tycker vi verkligen att du förtjänar
